"Det finns en hund..."
... säger min bästa vän BB över telefonen. Vi har inte hörts på flera veckor. Dels för att vi bor i olika städer, dels för att jag har befunnit mig i Polen senaste veckan. Detta statement gör att jag blir tyst några sekunder. BB är tyst hon med, och väntar på min reaktion. Varför då denna spända reaktion? Jo, det är allmänt kännt att jag inte är en djurmänniska.
Jag gillar inte djur, särskilt inte de med päls. Nu kommer jag förmodligen få hatpost från halva Sverige (eller ja, de få som läser det här...), men i min åsikt är de flesta djur håriga, låtande, luktande saker som dreglar och hoppar på en. Med andra ord skrämmer de skiten ur mig. För att undvika några större katastrofer brukar jag bara undvika djur. Typ gå över på anda sidan gatan eller så, det kan ju hända att jag luktar gott och att de vill ta en tugga av mitt ben. Metoden har funkat hittills, men inte nu längre.
Nu är det tydligen tänkt att jag ska dela min BB med en hårig liten sak som heter Samson Hubert (eller Hubbe som jag kommer säga). Han bits tydligen inte, men jag har inte träffat honom än, så man vet ju aldrig. Jag har lovat BB att jag ska försöka vara lite open minded angående hennes nya husdjur, men man vet ju aldrig. Han kan ju faktiskt bitas.
Nåja, vi får väl se hur det går...
Han bits kanske lite, men han har inga tänder ändå. Plus att han är världens sötaste!
HAHA alex har hittat till maaalins blogg! förövrigt är han goooowsig och myyywsig och alldeles alldeles underbar! :)
